Esa Riippa

Homonyymit

1982

kuva

Mästaren och hans adepter

De stämningar som den första ARS-utställningen 1961 väckte var minst sagt motstridiga. För somliga innebar utställningen den slutliga segern för den fria abstraktionen, steget till konstens kosmiska sfärer, men för Pentti Kaskipuro (1930–2010, till år 1935 Krut) var den vältrande internationella informalismen för mycket och han konstaterade senare om utställningen: ”Det var som om man skakat om en flaska öl och öppnat korken.” En gnutta av informalismens skum syntes visserligen i vissa av hans verk.

Kaskipuro höll sig hellre klart på den föreställande konstens sida och inriktade sig på att avbilda föremål och objekt på nära håll. Hans kändaste verk föreställer i all enkelhet lökar, rotsaker, bröd, fiskar och svampar. Trots det finns det inget vardagligt i dessa finskurna och säkra grafikblad. Genom ljuset och de djupa skuggorna förvandlas bröden och rotsakerna nästan till metafysiska objekt. De avslöjar strukturer och former som på en och samma gång hör till naturens egen estetik som till det hemlighetsfulla djupsvarta lyster som producerats genom etsning och blandtekniker.

Kaskipuro har som sina favoritkonstnärer nämnt barockens mästare Rembrandt och dennes högt uppskattade Hercules Seghers samt den i början av 1900-talet verksamma svenska grafikern Axell Fridell. Kaskipuro var till stor del självlärd, men han fick också handledning av Aukusti Tuhka, i vars kursateljé även många andra konstnärer, såsom Pentti Lumikangas, Väinö Rouvinen och Simo Hannula finslipade sina färdigheter. Konstigt nog antogs Kaskipuro på sin tid inte till Finlands konstakademis skola. Han inbjöds emellertid senare till skolan som lärare och blev Mäster K, den legendariske läromästaren genom vars kurser största delen av nästa generations betydande konstgrafiker kom att passera.

Från den intensiva stämningen i Pentti Kaskipuros stilleben verkar det ibland vara endast ett tuppfjät till en annan verklighet. Detta steg har en av hans adepter Esa Riippa (född 1947) tagit. I hans konst leker skalorna och oväntade paralleller. Ett typiskt stilleben avbildar föremål framför ett fönster, mjölkkannor, frukter, blomkrukor och fågelburar. I bakgrunden syns ett harmoniskt finländskt landskap. Plötsligt öppnas i mjölkkannans yta ett annat landskap eller vid kannans fot promenerar en kvinna i miniatyrformat med sin barnvagn. En talgoxe kanske pickar på en ananas eller ett lejon gonar sig inne i fågelburen. En man rastar sin hund vid roten av blomkrukans vita blomma. Här befinner vi oss i Gullivers värld, men ändå i Finland.

Riippa har sagt att ”syftet med konsten är att skapa illusioner med hjälp av konkret materia”. Denna idé drevs till sin spets av förra århundradets surrealister, men Riippas verk är helt annorlunda – de saknar sexuell pina och aggression och konstnären tänjer inte på de avbildade objekten till abnormitet. Underverken i hans målningar sker genom en ändring av proportionerna. Ibland är avbildningen av ett rofyllt landskap eller föremål fullt tillräcklig i sig, eftersom Riippa har utvecklat sin färggrafik till en konstfull och fängslande stilart.

Dela konstverket