Eila Hiltunen

Kopparkonstruktion

koppar

1976

kuva

HEFAISTOS ELD

”Jag känner mig som Hefaistos eller Vulcanus när jag kan skapa något direkt i metall på samma sätt som denna antikens gud, mitt enda redskap den elektricitet och den eld som styrs av mina händer.”

Eila Hiltunen (1922–2003) började i slutet av 1950-talet som första finländska skulptör svetsa sina verk av metall. Det gav upphov till en hård polemik om vad som är ”riktig” skulptur. En av konstnärens svetsade skulpturer skulle skickas till biennalen i Venedig 1960, men styrelsen för Finlands konstakademi godkände inte att den ställdes ut. Kommissionär Sakari Saarikivi som ansvarade för Finlands bidrag avgick i protest från sitt uppdrag.

kuva © Kuvasto 2016. Foto: © Finlands Bank

Konstvärldens konservativa falang ansåg att stenhuggeri och bronsgjutning var den enda möjligheten att skapa plastiska, skulpturala verk. Allt annat betraktades som själlöst snickrande. Den nya konsten stod emellertid inte att stoppa. Ansedda Finlands Bank beställde av Eila Hiltunen en springbrunnsskulptur, som restes utanför bankens nybyggnad 1961. Det var det första offentliga abstrakta monumentet i huvudstaden. Skulpturen är till sin stil konstruktivistisk och dess strikta geometri avvek från konstnärens tidigare figurativa verk av böjda metallribbor. Av monumentet finns en utmärkt miniatyrversion i bankens vestibul.

kuva © Kuvasto 2016. Foto: © Finlands Bank

Eila Hiltunens konst och person var föremål för debatt inte minst på grund av Sibeliusmonumentets ”orgelpipor”. Rollen som föregångare inom den moderna finländska bildhuggarkonsten, till råga på allt som kvinna, krävde en stark karaktär och Eila Hiltunen konstaterade senare om sin karriär: ”Låg profil och älskvärdhet är värdelösa egenskaper när det är fråga om något så allvarligt som konst.”

Dela konstverket