Kuutti Lavonen

Le Silence

offset-litografi • 38,5 x 24,5 cm

1992

kuva

UTOM RÄCKHÅLL FÖR ORDEN

Människans ansikte är grundmotivet i Kuutti Lavonens (född 1960) alster. Deras stiliserade former och förebilder återfinns i de idealiserande gestalterna i renässansens och barockens religiösa konst. Lavonen har också analyserat dem ingående och skrivit sin doktorsavhandling i konst om den italienske barockmålaren Bernardo Cavallinos (1616–1656) produktion. Som kännare och tillämpare av den kristna konsttraditionen var Lavonen tillsammans med Osmo Rauhala ett naturligt val till konstnär för målningarna i S:t Olofs kyrka i Tyrvis. Dessa två konstnärers storverk hör till de mest imponerande prestationerna inom vår moderna kyrkokonst.

Kvinnans ansikte i ”Le Silence” med slutna ögon påminner om ett tema i den religiösa bildtraditionen, tystnaden. Filosoferna har årtusenden strävat efter att uppnå kontakt med en högre verklighet. Patriarken Kyrillos av Alexandria sade på 400-talet: ”Det man inte kan tala om, bör man tillbe i tysthet.” Den moderna filosofin har skingrat mystiken, men Ludwig Wittgenstein som analyserat språkets gåtfulla förhållande till verkligheten konstaterade att det man inte kan tala om, därom måste man tiga.

Tystnaden i Lavonens verk är ett försök att liksom den symboliska konsten uttrycka något om människans inre värld. Enligt konstnären är hans verk ofta andliga porträtt av personer i hans närmaste krets. De vittnar om något som inte kan nås med ord.

1900-talets begreppskonst försökte sig på en annan riktning och stödde sig på språkets prioritet med antagandet att orden producerar en visuell (fantasi)bild och gör bilden sekundär om inte rentav överflödig. Lavonens verk fungerar tvärtom. Deras arketypiska men moderna form undantränger en del av språkets motsvarigheter och röjer ett tyst rum för en ordlös upplevelse. Tystnad är emellertid inte detsamma som tomhet. Man kunde jämföra ”Le Silence” med den amerikanske kompositören John Cages berömda musikverk ”4.33”. Det är ett flera minuter långt ljudlöst stycke, där framförandet fylls av publikens rörelser och andra små ljud. Tystnaden i Lavonens verk fylls av reflexioner av betraktarens känslor, hänvisningar till konsthistorien och stora frågor, som det är svårt, sannolikt omöjligt, att få ett svar på.

Dela konstverket