Tuulikki Pietilä

Stadsbild IV

etsning • 40,5 x 29 cm

1975

kuva

STADENS PULS

Om man råkar leta efter bilder på Tuulikki Pietilä (1917–2009) och hennes konst på nätet, får man vara beredd på att bli besviken. Sidorna om Pietilä är fulla av Tove Jansson och hennes konst. Pietilä har närmast förvandlats till Janssons livskamrat och ”Too-ticki”, muminberättelsernas kavata sagofigur.

I själva verket är Tuulikki Pietilä den finländska konstgrafikens Grand Old Lady, vars professionella yrkesskicklighet och vision framgår av hennes produktion lika väl som av hennes lärobok om metallgrafik (1978). År 1982 publicerade hon tillsammans med Vilho Askola och Erkki Hervo en bok om träsnittskonsten. Vid sidan av grafiken var Pietilä också en skicklig bildhuggare. Dessa färdigheter utnyttjade hon när hon tillsammans med Tove Jansson skapade tredimensionella muminfigurer.

För Pietilä, som är född i Seattle i USA, avbröts konststudierna när andra världskriget förde henne till fronten i Östkarelen, där hon tjänstgjorde vid arméns informationsavdelning. Efter kriget studerade Pietilä vid Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm och därefter i Paris åren 1949–1953 bland annat vid Fernand Légers privata konstakademi.

Den franska konstens influenser syns på många sätt i Pietiläs verk. Ett av hennes kändaste alster skildrar tävlingscykelhjul på samma sätt som Roger Delaunay har målat solskivor. Pietiläs produktion jämställs vanligen med konsten hos en grupp moderata kubister som kallade sig Section d’Or (gyllene snittet) i början av 1900-talet. Det bekräftas när man betraktar den eleganta kompositionen i ”Stadsbild IV” och ljusknippenas lek mellan skyskraporna. Det är just framställningen av ljuset som materiella linjer och plan som för tankarna till stadsbilderna och landskapen i Lyonel Feiningers konst. Pietilä har emellertid skapat en till textur och detaljer helt egen stil, där skarpa och taktfasta former träffande ger uttryck för den moderna stadens vertikala rörelser. Det är lätt att leva sig in i dess puls, eftersom etsningens perspektiv öppnar sig från gatunivå.

Pietilä följde förändringarna i konsten och skyggade inte för att experimentera med de fria konstformernas möjligheter. Hennes informalistiska färggrafik är mindre känd, men den utgör ett betydande kapitel i den abstrakta konstens historia i Finland.

Dela konstverket