Raimo Utriainen

Storartad rytm

aluminium

1976

kuva

SPJÄLKNIPPENAS MAGI

Få konstnärer har på samma sätt som Raimo Utriainen (1927–1994) skapat största delen av sin produktion av ett enda baselement, aluminiumspjälor. Utriainens skulpturer är mycket kännspaka, men betraktaren kommer i allmänhet inte att tänka på att den mjukt böljande formen som bryter ljuset föds av raka linjer. Konstnären sade sig älska alster med stora dimensioner, eftersom ”linjen kommer åt att ljuda i dem”.

Av dessa linjer av metall består också ”Storartad rytm” som hör till Finlands Banks samlingar. Skulpturens idé ger associationer till en halvt öppnad solfjäder eller snarare en kombination av flera solfjädrar.

Utriainens skulpturer har ofta tolkats såväl med utgångspunkt i rörelsedynamiken som utifrån olika naturmotiv. Utriainen namngav också många av sina verk enligt identifierbara teman. Trots det tog han ofta till den analogi som musiken erbjöd och kallade grundenheten i sin konst, linjen, för not. Han tillbakavisade verkens berättande innehåll med att säga att ”formen är idén, idén är formen, och den kan inte översättas till något språk”. Det här gäller naturligtvis konstnärens ursprungliga idéer. De har ingen verbal utgångspunkt, men betraktaren har full frihet till egna associationer, och då kan vid sidan av musiken naturupplevelsen, t.ex. bilden av en våg, träda i förgrunden.

Den vertikala formen i ”Storartad rytm” låter ana en stående figur som avbildats med ett fladdrande draperi. Till skillnad från ett mycket tidigare verk, Ida Aalbergs minnesmärke, är det figurativa i ”Storartad rytm” närmast resultatet av betraktarens inre ”fynd”: den upprätta formen tar platsen bland stående figurer.

Dela konstverket