Gunnlaugur Scheving

Turskanpyytäjät

1959

kuva

När Finlands Banks sedeltryckeri fyllde 150 år gav Islands centralbank i gåva varken mer eller mindre än en målning av monumentala mått. Till råga på allt är dess upphovsman, Gunnlaugur Scheving, en av de mest framstående målarna i isländsk konsthistoria. Scheving hör till de konstnärer som på 1930-talet omvandlade det traditionella, realismbaserade landskaps- och porträttmåleriet till målarkonst som utnyttjade moderna, geometriska strukturer. I den framträdde framför allt Pablo Picassos stil och hans växande världsberömmelse. På Island ställdes samtidigt den utmanande frågan vem konsten borde betjäna – eliten och den konservativa smaken eller gemene man? Schevings och hans konstnärsvänners svar var entydigt. De fokuserade på att avbilda arbetet, vilket i ett örike som Island närmast innebar motiv med anknytning till fiske och havslandskap. Inte undra på att den första hälften av 1900-talet i den isländska konsten kallas för ”Sillens era” (1900–1968).

I arkivuppgifterna finns inget omnämnande om på vilka grunder gåvogivarnas val föll på Schevings verk. Utöver den konstnärliga betydelsen har islänningarna sannolikt resonerat att där skogen och träförädlingsindustrin är Finlands framgångsfaktorer, är fisket och sjöfarten utmärkande för Island. Kanske gåvogivarna också kände till att Juho Rissanens tredelade glasmålning som beskriver Finlands näringsgrenar pryder Finlands Banks trapphus (se artikeln om Rissanens verk). Schevings verk var sålunda en praktfull isländsk motsvarighet till Rissanens monumentala triptyk. Eftersom den stora allmänheten normalt inte har möjlighet att se Schevings verk, har tanken varit att lyfta fram verket till utställningsbesökarnas påseende för de dagar när banken håller öppet hus.

Dela konstverket